Utan förenklingar

Det går lätt att förenkla saker. Att bortse från fakta som inte bekräftar vår världsbild och lyfta fram det som förstärker den. Ofta märker vi inte ens  att vi gör så, eftersom vi är inskolade i det förenklade sättet att tänka. Hela skolundervisningen genom grundskolan och gymnasiet och till stor del även på universitetet bygger på det. Och jag förstår att det är svårt att lära ut grunderna i ett ämne utan att förenkla. Verkligheten är komplex. En fullständig bild av den får vi aldrig. Hur mycket vi än lär oss om ett ämne så finns det alltid mer att lära sig och nya aspekter som vi inte tänkt på förut.

Just nu läser jag Den banala ondskan av Hannah Arendt (har hunnit halvvägs ungefär). Boken tar avstamp i rättegången mot Adolf Eichmann och beskriver händelser och idéer som ledde fram till den slutgiltiga lösningen  och hur den sedan verkställdes. Det är en krävande bok att läsa, inte bara på grund av ämnet den behandlar, utan också för att den är faktatung. Varje mening rymmer så mycket visdom och kunskap. Och jag vill inte missa någonting eftersom varje del bidrar till att måla upp en komplex helhet. Hanna Arendt strävar ständigt efter att komma så nära sanningen som möjligt. Avsaknaden av förenklingar gör det till en ovanlig läsning.

Jag vill inte här och nu skriva något om det Hannah Arendt lärt mig, jag har halva boken kvar och min bild  av det som hände vidgas fortfarande. En sak vet jag redan: Det finns böcker som gör att jag ser en bit av verkligheten i ett nytt ljus, Den banala ondskan av Hannah Arendt är en sådan bok.