Vårblommor

Jag planterade vårlökar idag. Pingstliljor, krokus och pärlhyacint. Det duggregnade. Mina byxor blev leriga. Trädgårdshandskarna genomblöta.  Jag stretade på. Tänkte på våren, uthärdade att fingrarna blev kalla och stela.

En bortglömd rabatt täckt av tjockt gräs och mossa. Kompakt jord. När jag bröt sönder jorden hittade jag små lökar, antagligen scilla och kanske en och annan pärlhyacint. Myriader av lökar som klättrade i klasar på varann. Det hade jag inte räknat med, det brukar inte komma upp särskilt många blommor där. Ändå har de hela tiden verkat febrilt under ytan. Bidat sin tid.

Deras tid kom idag. Jag bröt fram dem ur de hårda kockorna. Delade varsamt på dem. Rensade bort gräset och luckrade upp jorden. Planterade dem en och en, så många som fick plats. Strödde över benmjöl. Täckte med jord och vattnade.

De övertaliga, de som var tvungna att lämna sin födelseplats, fick asyl i andra delar av trädgården. De första tog jag väl omhand. Hittade lämpliga rabatter i gynnsamma lägen, skapade rent av en ny odlingsplats i en slutningen med morgonsol. Men efterhand handlade det alltmer om att få dem i jorden överhuvudtaget. Jag tryckte ner dem mellan grästuvor och rötter. I hård obearbetad jord och i torr sandig där inget vatten kommit åt på åratal. Ett hårt liv väntar dem, men jag gav dem en chans. Eller gjorde jag det?

Jag hade inte mer tid, jag skulle till jobbet. Så jag lämnade dem åt sitt öde.