Shakespeare är död, Romeo och Julia lever

När en människa dött lever en del av henne vidare genom andras minnen, kanske också genom gamla brev och dagboksanteckningar. Inom ett sekel är de flesta helt döda. Det som finns kvar är myndighetsanteckningar: Födelse och död, nån gammal lagfart, rättegångsprotokoll från en process människan var inblandad i.  Vem hon var. Vem hon älskade. Vad hon hade för drömmar. Det kan vi bara fantisera om. Genom konsten kan vi gjuta liv i den sedan länge avlidna. På så sätt är konsten mäktigare än livet.

Jag tänkte på mamma, att jag skulle vilja ge henne nytt liv genom att skriva om henne. Tack vare hennes dagboksanteckningar har hon blivit så levande för mig. Jag känner henne i alla hennes åldrar sen hon var 14 år. Med hjälp av min fantasi har den korthuggna återgivningen av hennes livs händelseförlopp blivit levande för mig. Vissa händelser kan jag återkalla som om det var mina egna minnen.

Författare och dramatiker har som alla andra människor en mycket begränsad livslängd. Gestalterna de skapar kan leva i århundraden. Shakespeares biografi vet vi inte mycket om. Få har en levande bild av vem han var som person. Hans fiktiva gestalters öden engagerar desto mer.

Romeo och Julia dör och återuppstår om och om igen inför våra ögon. När som helst kan vi kalla dem till livet. Le åt Romeos starka begär till Rosalind som vi vet inte ska bestå länge till. Följa Julias förväntan inför festen. Röras av deras första möte och omedelbara förälskelse. Begråta deras död tre dagar senare när Julia förgäves söker få i sig några droppar dödligt gift från Romeos läppar och slutligen stöter hans dolk i sitt bröst. De dör i pjäsen, men i våra tankar har de evigt liv. Miljoner är vi som engagerar oss i deras öde.

Vad är våra människoliv värda när vi alla brädas av två fiktiva tonåringar och deras kärlek? Kanske det är det yttersta beviset på att det är dumt att jämföra sig med andra. Det jag har är förmågan att uppleva: Universums oändlighet en stjärnklar natt, en myra som bär sin avlidna kamrat till stacken, den eufori som ryms i vänskap, en annan människas hud mot min.

Romeo och Julias öde är att upplevas. Av oss.